De lämnar tredje våningen i kontorbyggnaden vid Hospital Vosandes i hast. Dr. Enriques undrar vad det nu är för klagomål som kommer så här tidigt på morgonen. Hon har inte sett en så barsk blick i dr. Douce ansikte tidigare.
Vägen från administrationen till intensivvårdsavdelningen kändes väldigt lång. Och så säger dr Douce: ”Ditt jobb är inte bara att ta hand om klagomål”. De kommer in på intensiven men går inte till någon doktor eller patient utan in på ett rum. Där sprider sig en lukt av rosor. Och mycket riktigt på rummet finns massor av rosor i alla möjliga färger. ”Kom ihåg detta nästa gång någon klagar”, forsätter dr Douce.
Där i bädden på rummet ligger Maria som varit väldigt dålig till följd av en blödning i hjärnan men nu fått hjälp på sjukhuset. Det var familjen som tagit dit blommorna från deras odlingar och ville på detta sätt tacka sjukhuset och personalen.
Under de 28 dagar som Marias liv hängde på en skör tråd fanns hennes man utanför och väntade. Parets söner kom med blommorna innan man visste hur det skulle gå för Maria.