Nu var klockan närmare 4 och entimmasresan som tog fyra hade varit ganska krävande. Som gäster är vi priviligerade. Jag fick levern och min svenske följeslagare, vattenexperten, med ett antal år i Centralafrikanska republiken, fick en testikel. Han sa att den smakade gott.
Innan måltiden tillsammans med byledningen hade vi fått se dammar där man samlade regnvatten (när och om det kommer regn). Vi fick också besöka banken. På en höjd över byn fanns ett fort. En muromsluten plats som kunde härbärgera all skörd, all kreatur och alla innevånare i byn. Allt för att skydda mot fiendeanfall. Banken har inte använts på åratal men fortfarande finns vakten där, 24 timmar om dygnet.
De tre dammarna var generösa odlingar av både bakterier och alger. Ett grönt täcke täckte det som annars kunde ha varit en vattenspegel. Vattnet gav man till djuren. Rent vatten köpte man i en by nere i dalen och sedan bar kvinnorna vattnet 5 kilometer uppför berget. 10-liters plastdunkar i rep på ryggen.
HCJB Global Hands har fått frågan om vi kan hjälpa till. Nu måste vi se om och hur brunnar ska kunna borras i bergslandskapet på 2000 meters höjd och obefintliga vägar.
Under resan hit undslapp det en tanke från en av resenärerna: ”Jag har i alla fall haft ett fantastiskt liv, tänk hur mycket vi fått uppleva – min fru och jag!” Att tankarna rörde sig i den riktningen berodde nog på de ”nära döden upplevelser” vi alla hade utefter bergväggarna.
Getköttet var gott och stämningen hög. Min lever var död och smakade riktigt bra. Nu kom fruktfaten in efter att benhögarna åkt ut. Färsk frukt är extremt gott! Samtalen går ljudligt till. Skratt och allvar blandas. Nya vänner! Så kommer en fråga som jag borde vara beredd på. ”Hur är vattnet hemma hos dig?” 2 sekunder av tystnad – sedan måste jag svara: ”Bra – vi har ett vattensystem som gör att vi får vatten direkt in i köket”. Kommer vattnet från bergen? – var nästa fråga. Enkelt svar var att vi pumpar upp det från grundvattnet. Nästa fråga kom snabbare än blixten – ”Räcker det till ALLA?”
Mitt svar var JA, men jag fortsatte inte svaret. Hur skulle jag förklara att vi duschar och tvättar bilarna i dricksvatten?!
Just nu vet jag inte hur det här vattenprojektet kommer att fortsätta. Jag vet att jag måste anstränga mig till det yttersta. Vi måste få in resurser som gör det möjligt. Du kan följa det här projektets vara eller inte vara här på sidan under nästa år. När jag duschar i mitt dricksvatten nästa gång (i kväll) ser jag framför mig männen runt den grillade geten som inte kunde erbjuda sina barn rent vatten – inte ens till maten!
Kanske en tanke när du duschar nästa gång.
Samson