Pifos arv
Redan när jag tog de första stegen på området förstod jag att det var en speciell plats. En del sade att det var helig mark. Hur man nu än vill se det var dessa 110 hektar av böljade gröna fält, med en hänförande vy över den perfekta snötäckta toppen av vulkanen Cotopaxi i söder, den centralpunkt från vilken kortvågsprogram sändes ut från Ecuador till världens alla fyra hörn.
Pifo, som Radio HCJB:s sändningsplats var känd som, kunde bara beskrivas i superlativer; en av de största radiostationerna i världen; innehavare av en av de största antennerna som någonsin byggts; en av de få platser i världen där radiosändningar kunde nå runt hela jorden; platsen från vilken evangeliet om Jesus Kristus kunde höras av lyssnare i varje land på jorden.
Som besökare kunde man långt innan man kom in på området se röd-vita torn som pekade rakt upp i skyn. Väl framme vid grinden kunde man räkna till 31 ståltorn med nät av ståltråd utspridda mellan sig. De bofasta underhållsingenjörerna bodde i nära anslutning till de hus där sändarna stod och där underhållet skedde.
Vartenda ett av de unika sändningstornen med sina komplexa ståltrådsnät var byggda för att sända en kraftfull signal till en speciell plats, vare sig det gällde Nord- eller Sydamerika, Europa, Oceanien, Ostasien eller Västra Centralafrika. Mindre antenner, konstruerade på ett annat sätt, användes till att sända program på Quichua-dialekterna rakt uppåt i atmosfären där de studsade mot elektroniskt laddade lager, långt högre upp än något kommersiellt flygplan flyger, för att sedan sprida sig likt ett gigantiskt paraply ner över Anderna där dessa Quichua-talande avkomlingar till de gamla Inkas bor.
Från den stora sändningscentralen pumpade 10 vidunder av elektronisk genialitet ut hundratusentals watt i signalstyrka, mycket taget ifrån HCJB:s egna hydroelektriska vattenkraftverk ännu högre upp i bergen.
En del av dessa tekniska under var kommersiella märken kända bland radioingenjörer världen över; RCA, Harris och Siemens. Andra, inklusive den otroligt kraftfulla 500 000-watts HC500, var byggda av HCJB Globals ingenjörer i Ecuador och Elkhart, Indiana.
Ingen av dessa sändare var ordinära. Nej, de var speciellt konstruerade eller ombyggda för att passa Pifos extraordinära höjd på 2600 m där luften är tunn och elektrisk ljusbågsbildning mellan komponenter snabbt kan bränna upp värdefulla delar och få en dyr och viktig bit av utrustningen att sluta sända.
Gömt i taket på denna fantastiska byggnad fanns en omkopplarenhet, eller för att vara mer exakt, dussintals omkopplare. Dessa kopplade rätt sändare till rätt antenn för att kunna sända ut det kristna budskapet på morgonen till missionärer i Brasilianska Amazonas, eller till Tyska bosättare i Paraguay och Argentina. På eftermiddagen hjälpte de att sända program till ivriga lyssnare i Europa, Mellanöstern och Afrika; på kvällen till entusiastiska lyssnare i Latinamerika och Karibien och fram på småtimmarna till andra i Ostasien och södra Stilla Havs-regionen.
Sändarna var visserligen imponerade men det var antennerna som tog andan ur en. Vare sig man såg dem i solnedgången eller med Cotopaxi som hänförande bakgrund var dessa jättar, en del så höga som 127 m hållandes två eller tre stålnät uppe, fascinerande i vetskapen att de osynligt studsade iväg hundratusentals watt, bärandes det livgivande budskapet om evangeliet till människor fångade bakom järnridån i det totalitära Sovjet och dess lydstater. Stöttade och närda blev även de gömda bakom Mellanösterns slöja eller de som bara planlöst råkade få in stationen i sina hem i Nordamerika, Europa, Asien och Södra Stilla Havet.
Det är svårt för dem som inte har ingenjörskunskaper att förstå hur en uppsättning tunna stålvajrar kan studsa iväg en elektrisk signal mot en annan liknande nätkonstruktion och på detta sätt få signalen och dess budskap att nå en radio 950 mil därifrån.
Men det var precis det som antennerna och sändarna i Pifo gjorde när de sände upp till 18 språk per dag, dygnet runt, över hela jordklotet.
Även om tekniken var fascinerande är det de människor som fick det hela att hända det verkligt stora – de som flyttade ner till Ecuador genom åren för att bygga en radiostation som skulle sända ett budskap av hopp och liv till lyssnare världen över.
Dessa ingenjörer och tekniker gav upp vad som kunde varit framgångsrika karriärer hemma för att göra så att människor i Ecuador och El Salvador, Sverige och Spanien, Ryssland och Rumänien kunde höra det livgivande budskapet om Jesus Kristus på sitt eget språk i sina egna radioapparater.
Dessa människor, från en mångfald av länder, var uppfinnare och genier på sina egna sätt. De uppfann och konstruerade Quad-antennen för att förhindra elektrisk ljusbågsbildning vid antenntopparna och gjorde konstruktionen tillgänglig för personlig, militär och kommersiell användning globalt.
De uppfann och byggde den ”riktningsbara antennen”, sagd att vara en av de största sändarantenner som någonsin byggts och den enda i sitt slag. De byggde sändare, antenner och komponenter utav så gott som taggtråd och plåtburkar när standardkomponenter inte fanns att tillgå. De utnyttjade möjligheter i vågutbredning (egenskaper som tillät signalen att gå långa distanser) vilket var en okänd teknik för andra vid den tidpunkten, men som gjorde så att HCJB:s signal kunde nå världens ändar.
Varför gjorde de allt detta? Jo, därför att de visste att Gud, som skapat världen och allt i den, inklusive den fascinerande radiotekniken, bryr sig om sin skapelse och önskar att varje person, från varje språk och land, ska få höra om Hans kärlek till dem. Och, de upptäckte sanningen om Gud som den står skriven I Bibeln och kärleken, förlåtelsen och frälsningen från Gud vilket ger evigt liv genom Guds Son, Jesus Kristus, som är syndarnas vän och välrdens frälsare.
Idag är de fält från vilka evangeliet sändes ut under nästan 60 år tysta och praktiskt taget tomma. De stora tornen med sina vajernät är borta. Sändarna som arbetade dag och natt med att omvandla programmen till en signal som kunde gå världen runt har tystnat.
Platsen som började sända 1953 blev officiellt tyst den 30 september 2009. En förändrad värld och förändrade kommunikationsmedel och vanor har utmanat Radio HCJB att söka nya vägar för att förmedla samma budskap av hopp. Idag ger satellit-television och lokal radio möjligheten för lokala kristna församlingar att starta sina egna stationer i områden där detta varit en omöjlighet för inte så länge sedan. Möjligheten till utlokalisering av kortvågssändningar till andra platser, streamad internetradio, podcasting, sociala nätverks-hedor har blivit nya sätt att få information, underhållning och inspiration.
Pifo har blivit tyst och ingenjörer och programproducenter funnit nya uppgifter. Men idag finns i varje land i världen kyrkor som träffas och lovsjunger och tjänar Gud pga att de lever ut det de hört på Radio HCJB. Det finns hela byar och hela folk som stolt kallar sig kristna pga att lyssnare hört budskapet som utgått från Pifo. Och det finns människor, troende kristna, som vittnar om hur deras liv förändrades av Gud och hur de ännu idag är efterföljare till Jesus pga det de hört ifrån Pifo.
Gud till ära!